Hejsan!
Det är så att jag börjar tappa läsare vilket jag tycker är väldigt tråkigt. Så jag undrar i stället vad ni vill att jag ska skriva om? Skulle va sjukt snällt om du kommenterade! ^^

Hejsan!
Jo nu när det är sommar så brukar ju alla typ bada sjukt mycket, men jag då? Nej jag har inte badat en enda gång denna sommar.
Jag och två andra kompisar diskuterade faktiskt här om dagen hur många gånger vi hade badat, den ena svarade jag badar varje dag så jag har minst badat 25 gånger. Den andra svarade typ 10 men jag då? Jo jag svarade 0 gånger.
Jag är en riktigt stor badkruka ovh ska jag bada ska vattnet vara + 20 grader liksom och hur stor chans är det att det blir det? Typ 3 % och i tillägg ska vattnet inte vara salt för då får jag så sjukt ont i mina ögon!
Så jag kommer nig bara bada 3 gånger under sommaren haha cx
Är du en badkruka?
Hur många gånger har du badat?
Hur många gånger tror du du har badat innan sommarlovet är slut?
Kommentera! ?

Massa kramar från mig! ^^

Hejsan alla underbara läsare!

Jag vet inte om ni sket i att gilla eller verkligen inte ville höra det här, men jag är så sugen på att dela med mig av mitt liv så nu kommer det komma olika delar enda fram tills hur jag har det nu och jag börjar redan idag! ^^


När jag var åtta berättade mina föräldrar för mig för första gången i mitt li att vi skulle flytta, men inte till en större lägenhet eller någon villa utan till Sverige. Jag blev helt knäckt för jag förstod att det betyde att jag var tvungen att lämna min bästa vän. Och jag visste att jag var tvungen att berätta för henne men jag kunde inte det. Det var för svårt för mig. Så jag struntade i det men nej de skulle jag inte gjort, för när hon hörde det grät hon så sjukt mycket vilket fick mig ledsen. Jag blev ledsen av att se min bästa vän gråta sådär mycket och jag var ledsen för att jag skulle lämna henne kvar i Norge. Men nej det gick inte att ändra på något mina föräldrar hade bestämt sig, och vi satt i bilden och skulle åka ditt efter bara några minuter. Men jag grät hela vägen ditt, men min syster verkade inte gråta vilket fick mig att må dåligt.
Men några veckor därpå möte jag en unik och speciell person, hon var mycket längre en de flesta ungefär lika lång som lärarna, och hon hade ett alldeles speciellt sött att vara på som ingen annan va. Vi började såklart umgås, men nej sorgen försvann inte helt. Och det har den en inte gjort i dag men vissa dagar accepterar jag beslutet medans andra dagar känner jag mig fortfarande knäckt.

Men detta var bara en del av mitt liv, en ny del kommer antingen i kväll eller i morgon!

Kram Elsa!